Emmie

Våran lägenhet är jobbig på grund av en grej.
Man hör inte varann från rum till rum.

Detta är ett problem då Fredrik går upp på morgnarna och ska åka till jobbet och jag ligger kvar i sängen.
Jag säger ifrån sängen till F som står i hallen:
-Släck och lås älskling.
Detta kan man ju tycka är en självklarhet och något som inte behövs påminnas om.
För vem vill väl lämna sin älskade alldeles oskyddad i sängen sovandes med alla mördare som stryker omkring ute? Och vem vill väl lämna lamporna på i varje hörn så den älskades sömn störs?
Men detta är inte en självklarhet hos oss.

I alla fall så svarade Fredrik denna morgon:
-Jag hör inte vad du säger, men det är säkert jätte bra!
Jag höjer rösten till ett rop: Släck och lås!!
-Det är jätte bra älskling, får jag till svar.

När Fredrik går på morgnarna så lyssnar jag väldigt spänt på om nyckeln vrids om, oftast inte.
Efter mycket gnyende i sängen släpar jag mig upp för att låsa.
Men alltid lika rädd att den där omkring strykande mördaren redan tagit sig in och står inne i skafferiet...