Emmie

Jag lyckades cykla in till stan för att handla.
Lyckades, tänker ni då, är inte det hennes jobb ?
 Men med is och snö var det ganska svårt, men det kan man ju inte heller skylla på när det är ens yrke som står på spel, ens trovärdighet som nästa Lance Armstrong. Men tro inte att jag inte kan skylla på fler saker nu, utan jag har ett ess i min ärm, jag har extrem punka på cykeln. Inte lilla fispunka där det är lite dåligt med luft och man gnäller lite, nej jag menar riktig punka. Det enda värre vore att inte ha något hjul alls.

Snart ska jag börja med middagen, Fredrik frågade så fint när vi skulle sova, han liksom viskade:
-Emelie, vill du laga middag till mig imorgon också? Det är så härligt att komma hem till.
Kan man säga nej då?
I måndags efter maten sa han: jag kan diska stekpannan, ställ den där bara.
Sen stod den där, jag flyttade ner den i diskhon, men den stod ytterligare en dag, och så, igårkväll efter bion när jag borstade tänderna hörde jag det, vatten som spolade och en stekpanna som blev ren. Du är bäst F.