Emmie

Måndag men jag kände mig inte riktigt måndagsseg. Bara allmäntseg. Som alltid liksom.
Jag vet inte vad jag tycker om jobbet längre, kanske gått beyond känslorna. I'm in over my head.

Jag vet inte vad jag vill riktigt. Sluta och börja nytt jobb? Eller stanna med säkerheten, pengar och fasttjänst.
Det är så stora frågor, alla på en gång.
Bo här? Bo i Västerås? Göra slut helt? Pausa?
Sluta bråka, gnälla och skrika?
Allt är så stort och svårt och vi har liksom kört fast.

Så nu ska F flytta ut.
Bort från mig.
Vi som hade allt. Vi har nu inget. Och det är så myckt som bara kommer emot en.
Closing walls and ticking clocks...
Det var perfekt men så trillade man över små trösklar och smutstvätt, och sen var man helt plötsligt på golvet.
Skrikande efter hjälp upp.

Hur ska man då fungera i livet?
Hur ska jag kunna dela eran förbannade com hem räkning utan att gråta, hur ska jag kunna trampa cykeln framåt utan att tänka 1000 tankar i sekunden? Hur ska jag kunna äta, sova och andas.

Hur, varför, när, om.
Jag vet inte.

Don't you know I'm still standing better than I ever did
Looking like a true survivor, feeling like a little kid
I'm still standing after all this time
Picking up the pieces of my life without you on my mind

I'm still standing yeah yeah yeah
I'm still standing yeah yeah yeah